Välkommen till psykoterapimottagningen

Jag arbetar med tidsbegränsad psykoterapi, oftast 16 sessioner, tillsammans med människor som av olika skäl inte längre känner sig hemma i sitt liv. Det kan handla om en livskris, om oro, nedstämdhet, ångest eller återkommande svårigheter i nära relationer. Ibland är det inte lidandet som först märks, utan en stilla känsla av att livet blivit mindre levande, att något har dragit sig undan, att man allt oftare känner igen sina sätt att reagera utan att längre förstå varför.

Terapin är tidsbegränsad. Begränsningen är inte en begränsning av möjligheten till förändring, utan en del av arbetet. Den hjälper oss att rikta uppmärksamheten mot det som är mest levande, mest smärtsamt och mest betydelsefullt just nu.

Många som söker har länge försökt bära det själva. De hoppas att det ska gå över, att tiden ska ordna det som känns svårt, eller tänker att det egentligen inte angår någon annan. Samtidigt finns ofta en annan rörelse. En försiktig förhoppning om att förändring fortfarande är möjlig. Att livet kanske inte behöver fortsätta på samma sätt.

Ingen människa kommer till terapin som ett färdigt problem med en färdig lösning. Varje liv har sin historia, sina relationer, sina erfarenheter och sina sätt att skydda det som en gång varit alltför svårt att bära. Därför börjar vårt arbete med att försöka förstå varför du söker just nu. Vad är det som har blivit omöjligt att fortsätta leva med? Vad längtar du efter? Vad hoppas du ska bli annorlunda?

Ingen människa blir till ensam. Vi blir till i mötet med andra och fortsätter att bli till genom de relationer vi lever. Terapi vill vara ett sådant möte.

Terapi är inte något jag gör med dig. Det är ett gemensamt utforskande där förståelse växer fram mellan oss. Vi försöker följa det som visar sig i samtalet: minnen, tankar, drömmar, kroppsliga förnimmelser, känslornas skiftningar och det som plötsligt blir svårt att säga. Ibland leder en till synes obetydlig händelse vidare mot något oväntat. Ibland visar sig ett helt liv i ett enda ögonblick.

Vi intresserar oss inte bara för det som hänt, utan också för hur det fortsätter att leva i nuet. Hur tidigare erfarenheter formar sättet att vara med andra människor, hur de påverkar kroppen, känslorna och föreställningarna om en själv. Ofta blir dessa mönster också närvarande mellan oss i terapin. Det är inte ett hinder för arbetet, utan en del av det. Det är här nya erfarenheter kan bli möjliga.

Vi försöker inte skynda förbi det smärtsamma. Inte heller söka snabba förklaringar. I stället stannar vi upp. Beskriver, lyssnar, följer trådar och återvänder. Det som tidigare varit ordlöst kan långsamt börja få språk. Det som känts splittrat kan gradvis bli mer sammanhängande. Inte därför att det förflutna förändras, utan därför att relationen till det förändras.

Jag ser människan som ständigt tillblivande. Vi formas i våra relationer och fortsätter att förändras genom dem. Psykoterapi blir därför inte främst en plats där symtom behandlas, utan ett rum där erfarenheter kan bli levbara, där något tidigare otänkbart kan börja tänkas, något okännbart kännas och något ensamt bäras tillsammans. Ibland är det först då nya sätt att leva blir möjliga.

Det är ett krävande arbete. Det tar tid, mod och tålamod. Men när förståelsen fördjupas förändras ofta också friheten att leva sitt liv.

Vi kan försöka tillsammans.

Jag är legitimerad psykoterapeut med inriktning psykodynamisk terapi och certifierad psykoterapeut i intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP), utbildad vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Jag är även ackrediterad inom Hälsoval psykoterapi för psykodynamisk korttidsterapi.

Utöver mitt kliniska arbete är jag doktorand i pedagogisk psykologi vid Göteborgs universitet samt har en magisterexamen från Lunds universitet och en kandidatexamen från Uppsala universitet.

Jag arbetar idag uteslutande kliniskt som privatpraktiserande psykoterapeut. Tidigare har jag varit styrelseledamot och verksam som psykoterapeut inom S:t Lukas i Lund, Helsingborg och Kristianstad.

Mitt arbete förenar klinisk erfarenhet med ett kontinuerligt intresse för forskning och människans utveckling. Min utgångspunkt är relationell och fenomenologisk. Jag utgår från att människan inte blir till som en isolerad individ, utan formas och fortsätter att bli till i relation till andra människor och den värld hon lever i. Den människosynen genomsyrar mitt sätt att förstå psykoterapi och präglar varje möte med de människor som söker min mottagning.

Jag tror att verklig förändring blir möjlig när det finns tid att tillsammans stanna upp, följa erfarenhetens rörelser och ge språk åt det som tidigare varit svårt att tänka, känna eller dela.